Att tänka tillbaka

Att tänka tillbaka på gammalt som man gjort, val som man gjort då man uppenbarligen inte mått så bra gör att man ibland undrar om man alltid tagit rätt beslut? Det finns några val jag gjort då jag mått som sämst men just de valen är inget som jag ångrar. Men de val som legat i min ”mitt-emellan-period” är mer de som jag funderar över ibland, var alla val där verkligen rätt?

De val jag gjort är inget jag ångrar och inget jag klandrar mig själv för, just eftersom att de valen var rätt just då. Idag kan jag däremot tänka om jag kanske hade gjort något annorlunda i mina handlingar om jag hade mått så bra som jag gör idag. Det kommer jag aldrig att få veta och inte heller kommer jag att fundera på det så mycket, men tankarna kommer upp då och då.

Tankarna kan verkligen spela oss ett spratt. Tankarna om flytt är som bortblåsta just nu och jag hoppas att de håller i sig, för just dem tankarna har varit som allra jobbigast för mig. Att stå och luta på två ben. Det beslut som jag stod inför för inte allt så länge sedan är inget som jag önskar någon, särskilt inte någon som har barn.
Jag har gjort en flytt en gång och lämnat min familj och barndomsvänner och det är det svåraste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Särskilt med tanke på att jag är en person som verkligen fäster mig vid de personer som jag tycker om. Att gå vidare på helt egen hand som jag gjorde då jag var 18 år är för mig idag en gåta. Att vara så pass bestämd och målmedveten som jag var då är faktiskt något helt otroligt. Jag påminns om det särskilt mycket då jag umgås med en särskild vän som alltid påpekar hur mycket hon ser upp till mig pga det. Hur stark jag måste vara. Och ja, så här i efterhand så är jag nog det. Så hey, jag har mått dåligt TVÅ gånger i mitt liv och haft det tufft i 13 år, hur mycket är det egentligen? ;)

Inte är det så konstigt heller. Jag har alltid klarat mig själv, helt på egen hand som mamma från 19-års ålder. Det är fasen inte underskattat när man väl tänker efter. Jag säger inte att jag är en på miljonen och inte heller en underkvinna, men det tål att tänkas på ibland. Att jag faktiskt klarat av att på egen hand ta ansvar, jobbat mig uppåt på varje företag jag varit anställd på och i stort sett aldrig bett någon om hjälp, det har stärkt mig som människa om något. Man måste helt enkelt tänka tillbaka ibland på det man faktiskt klarat och åstadkommit och inte tvärtom :-)

Kram Mia

Annonser

7 thoughts on “Att tänka tillbaka

  1. Fast du är stark idag och du mår bra, trots att du gjort val som du egentligen inte är helt säker på, är inte det ett kvitto på att du har gjort rätt? För om du verkligen ångrade dig hade det ju grämt dig idag.

    Och ja, den där resan att som ensamstående och ung mamma skapa ett bra liv för sig själv och sitt barn är inte alltid en dans på rosor. Jag vet, jag var också 19 när jag fick Adrian. Men det gick ju bra. Det gick ju faktiskt jättebra!

  2. Ja, visst kan man titta tillbaka på vissa val man en gång gjort. Samtidigt är det kanske just de valen som format en till den man är idag… Inte alltid till det bästa men i alla fall. Man får hoppas på att man gör bättre val i framtiden istället. Kram på dig och vad skönt att du mår så mycket bättre nu <3

  3. Mycket bar skrivet Mia :) ibland ser man inte skogen för alla träden :)
    Jag kan tycka jag levt ett ganska händelselöst liv, men om jag blickar tillbaka, har jag gjort massor av skoj, kanske inte varje dag eller varje vecka men absolut en massa skoj, det upptäckte jag i min ansökan jag skickade in för en tid sedan, men är det här jag, tänkte jag, och ja, det är det :)
    Kram på dig starka kvinna <3

Tyck till!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s